Tips | WestreamU

Livesänd själv med videokamera och laptop

Posted by Richard Gatarski on Apr 12, 2012 in Blogg, Tips | 0 comments

Westreamu har som ambition att alla som vill livesända på ett proffsigt sätt skall ha råd med våra tjänster. Men det finns naturligtvis tillfällen då du inte vill sända proffsigt; inte tycker dig ha råd; eller helt enkelt vill sända själv. Då gäller det bara att göra det. Och det är inte så svårt.

Allra enklast är att köra igång med en smartphone, surfplatta eller dator med webbkamera. Tjänster som Bambuser har inbyggd programvara som låter dig sända på det sättet. Men ofta vill man kunna zooma, fokusera bättre och kanske till och med använda fler kameror.

Jag gjorde tidigare idag en liten livesändning som beskriver ett sätt att sända med videokamera och laptop. Som märker är det rätt dålig läppsynk. Det beror framförallt på att laptopen jag använde inte har tillräckligt kraftfull processor för att hantera den upplösning jag sände med (640×360 @ 25fps).

Det är svårt att säga generellt vad man behöver till vad. Det beror på vilken kamera du har; vilka anslutningsmöjligheter som finns mellan kameran och datorn (tex Firewire, komposit, komponent, HDMI, SDI, IP); din ambitionsnivå när det gäller videobildens upplösning. Och så vidare.

Här nedan listar jag dom saker jag använde. Utöver det rekommenderar jag att du börjar med att fundera ut hur du skall koppla ihop kameran med datorn. Enklast kan vara att köpa en USB-grabber för några hundringar. Du har säker tillgång till en hyfsad videokamera. Själva programvaran kan du ladda ner och pröva gratis. Ju kraftfullare PC/laptop, ju bättre videokvalitet kan du sända. Sen behöver du en mik som funkar att koppla in i datorn. Apropå det, om du skall köpa en videokamera så kan det vara värt att lägga en extra slant på en modell som har ingång för extern mikrofon.

Laptop: Asus X57VN-A5025C
USB videograbber: Deltaco TV-58
Mikrofon: Sennheiser MKE400
Videokameror: JVC GZ-HM30 respektive Canon Legria HF M406
Liveproduktionsprogramvara: VidBlaster

Tio tips till föreläsare som vill lyckas i en livesändning

Posted by Richard Gatarski on Okt 24, 2011 in Blogg, Tips | 0 comments

Vad ska man tänka på när man föreläser på ett event som sänds live? Förutom det som gäller presentationsteknik i allmänhet, så medför livesändningssituationen några saker som du som föreläsare bör känna till. Här listar jag 10 tips du kan använda för att lyckas göra tittare, publiken på plats och självaste sändningsproducenten riktigt glada.

I slutet av sommaren 2011 skrev jag om Powerpoint i (livesänd) webbtv. Där tog jag bland annat upp skillnaden mellan upplösning på datorprojektorer och webbvideospelare, samt hur producenten i sändningen kan mixa kamerabilder med materialet från föreläsarens presentation.

Bilden till vänster illustrerar hur vi, när det passar , brukar mixa in föreläsaren bredvid dennes bilder. I det här fallet är det Björn Hagström som föreläser på Offentliga Rummet 2011. Notera att eftersom Björn står till vänster om duken, så har vi lagt hans bilder till höger. Så när han vänder sig mot duken, tittar han åt rätt håll även i sändningen.

Har du inte sett inlägget om powerpointbilder och livesändningar rekommenderar jag att du börjar med en titt där. Om du är inblandad i produktionen av själva livesändningen så kan du också ha nytta av Tio beta-tips när du streamar livesänd video.

Tipsen här är sammanställda framförallt för dig som föreläser på ett traditionellt seminarium som livestreamas från en möteslokal med projektionsduk och publik på plats. Men förhoppningsvis är tipsen värdefulla även vid andra onlinemöten, som till exempel webinarier (jmfr webinar) och videokonferenser (jmfr video conferencing)

1. Stäm av med sändningsproducenten

Det kan verka vara egotrippat att vi som producerar livesändningar sätter kontakten med oss som första tips. Men det är som regel så att du måste, precis som vid alla möten, ta reda på de tekniska förutsättningarna. I de fall att den som arrangerar mötet inte gett dig tillräcklig information om det som rör själva livesändningen, då bör du kolla med sändningsproducenten. Helst i god tid innan, och allra senast så fort du kommer till mötesanläggningen.

Det du bör stämma av är i princip dom saker som resten av tipsen handlar om. Framförallt hur det blir med mikrofoner, kameror, ditt eventuella presentationsmaterial och hur du rör dig på scenen.

Naturligtvis ska du i din tur tala om för producenten hur du vill ha det, och vad du vill åstadkomma såväl i lokalen som på webben.

2. Se till att allt ljud går in i mikrofoner

Måhända är det en naturlag att många vuxna som utsätts för en mikrofon tror sig höras utan hjälpmedel. Sant, en del har fantastiska röster som hörs mitt i landningstrafiken på en flygplats. Men inte ens deras kraftiga stämmor räcker när åhörarna är några kilometer bort. En livesändning betyder att du skall höras ovanligt långt bort. Och då krävs det minst en mikrofon. Dessutom kan du spara på dina stämband, skönt vid långa dagar i bullriga miljöer.

Jag skall inte gå in på mikrofonteknik i detalj, det är en hel vetenskap i sig. Det räcker med att du känner till det mest grundläggande. Försök att allt ha mikrofonen på samma avstånd från din mun. Handmikar bör hållas väldigt nära munnen, men du behöver inte pussa den som TV-Idolerna gör. Så kallade slipsmikrofoner skall sitta på mitten av bröstpartiet, inte på sidan av urringningen/kragen för då blir det väldigt olika avstånd när du vrider huvudet åt höger respektive vänster. Kolla också att mikrofonen inte skrapar emot kläder eller hår när du rör på dig. Headsetmikar skall vara vid sidan av munnen för att undvika puffljud och väsningar från näsan. Om headmiken sitter alltför löst bakom örat, säkra med lite hudfärgad tejp på kinden. Vanligt kontorstejp funkar också, även om det inte blir så snyggt.

Om mikrofonljudet också går ut i lokalen brukar de närvarande uppmärksamma om ljudet inte hörs. Men ibland så tar vissa, eller alla, mikrofoner bara upp det ljud som sänds live. Då är det upp till sändningsproducenten att se till att ljudet alltid är med på en lagom nivå. När publiken ställer frågor, vänta på att en mikrofon hinner fram till frågeställaren. Och repetera gärna frågan så blir du säker på att alla, även tittarna, hört.

3. Säg hej till kameran

En annan vetenskap handlar handlar om och när man skall titta direkt in i kameran. Du behöver inte vara medietränad, det räcker med ditt sunda förnuft. Det är aldrig fel att då och då rikta sig direkt till kameran, dvs tittarna. Då förstår dom att du också bryr dig om nätpubliken. Av samma anledning kan du vid lämpliga tillfällen direkt adressera tittarna med det du säger.

I de fall det finns flera kameror på plats uppstår naturligtvis frågan, vilken kamera är på? I traditionella TV-sändningar brukar producenten tända en ”tally light” på den kamera som för tillfället sänder, det vill säga ligger ute. Eftersom webbtv-sändningar än så länge brukar sakna sådana lampor får du chansa. Ibland kan du genom ögonkontakt med producenten/fotografen få en känsla för vilken kamera som gäller.

4. Stå eller gå

Måhända är det en dröm för en uttråkad fotograf att ha en föreläsare som står blick still bakom en talarstol och mal på i timmar. Då kan den som sköter kameran helt enkelt fokusera zoom och skärpa på ditt ansikte/kropp och slappa av. Men, det är sällan inspirerande för vare sig publiken på plats eller tittarna på nätet. Var inte rädd för att röra på dig, om inte sändningsproducenten gett dig goda skäl att stanna på ett ställe. Till exempel på grund av ljussättningen.

Om du pratar ofta till dina föreläsningsbilder, speciellt under längre stunder, är det dock bra att tänka på en sak. Den har att göra med hur producenten mixar in dina bilder i videon. I de fall dina bilder kombineras med en kamera inzoomad på din kropp/ansikte bör du undvika att röra dig alltför mycket i sidled. Då minimeras risken att du så att säga går ur bild. Naturligtvis är det inte lätt att veta var, när och hur detta gäller. Det är bland annat därför du skall stämma av med producenten innan sändningen börjar. Om dina bilder och du ska visas samtidigt i sändningen, då bör sändningsproducenten tala om för dig ifall du helst skall hålla dig på en viss sida av duken.

5. Anpassa ditt presentationsmaterial

Som föreläsare är du säkert medveten om upphovsrätten. Dels när det gäller ditt personliga framträdande och det material du skapat. Jag antar att du kommit överens med arrangören om att din föreläsning livesänds, och kanske spelas in för senare visning on demand. Dels gäller det det material du visar som eventuellt har andra upphovsmän än dig själv. Även här antar jag att du har rätt att visa det material du presenterar. Att det sänds live spelar mindre roll (såvida du inte specifikt köpt rätten att bara få visa materialet för en begränsad grupp).

Även om den grundläggande lagstiftningen inom området av många inte anses vara ikapp med nya tekniska behov och möjligheter, så är det fullt möjligt att utan krångel låta sig livesändas. Till god hjälp finns rättighetslösningen Creative Commons.

Än så långe är bildkvalitén på din datorskärm/projektor mycket högre än den som används vid livesänd webbtv. Ett riktmärke just nu (oktober 2011) är att livesändningar är i spannet från 320×240 (320×180 för bredbild) till 640×480 pixlar (800×450 för bredbild). Försök alltså skapa dina presentationsbilder så att dom blir läsbara vid lägre upplösningar. Undvik text med liten grad (små typsnitt) och smala streck. Stillbilden ovan från Björn Hagströms föreläsning visas här i blogginlägget i 320×180 pixlar (klicka på den för att se originalstorleken 864×480).

Enligt min erfarenhet är tyvärr en klar majoritet av Sveriges mötesanläggningar otroligt dåligt ljussatta. Tack och lov är allt fler datorprojektorer ljusstarka, men att den som föreläser behöver ljus för att synas har man sällan tänkt på. Och många mindre mötesrum har vare sig plats, eller budget, för en vettig ljusrigg. Det innebär att till och med dyra proffskameror ibland har svårt att ha projektionsduken och den som föreläser i bild samtidigt.

Ett sätt att hantera den problematiken är att ge sina bilder en mörk bakgrund, i stället för vit. Ett annat sätt är naturligtvis att själv hålla sig i (strålkastar)ljuset om sådant finns. Samt om det finns plats, alltid stå en bit vid sidan duken så att fotografen slipper få med duken i bild.

Andra producenter brukar ibland lägga en liten videobild på den som föreläser ovanpå dennes föreläsningsbilder. Denna metod (nummer 3 av de 5 sätten) innebär att en bit av dina bilder inte syns. Alltså kan det vara bra att i så fall lämna ett hörn fritt för denna videoruta, gärna på samma sida om duken som du planerar att stå när du håller din presentation. Bilden här intill är en bearbetning för att visa hur det kan se ut.

6. Peka med musen eller munnen

När du vill rikta uppmärksamheten på en del av den bild du för tillfället visar, tänk då på att din pekning kanske inte syns i sändningen. Det blir allt vanligare att producenten helt enkelt fångar dina bilder direkt från din dator, alltså inte genom att filma av duken. Om du då pekar med en pekpinne eller laserpekare, så syns det inte över huvud taget.

I stället kan du peka med musen, om du har en sådan. Det finns fjärrkontroller för presentationer som också har en funktion för muspekning. Som ett alternativ, och gärna komplement, kan du också muntligen förtydliga vad du pratar om. Till exempel ”som vi ser här i det övre högra hörnet vid den lilla fågeln”.

7. Undvik bli en del av duken

Apropå pekning, rätt ofta är det möjligt att helt enkelt peka med hela handen rätt in bilden du visar. Det gäller när duken hänger såpass lågt att du kan använda kroppen som pekpinne. Tänk då på att i så fall måste sändningsproducenten filma duken. Och som vi noterade ovan innebär ofta detta att duken blir överexponerad och du underexponerad. Dessutom ser det väldigt fult ut i bild.

Det händer alltså att föreläsare, ibland omedvetande om detta, blir stående framför duken på ett sätt så att projektorn lyser på hela eller delar av kroppen. Det kanske bara är lite irriterande för delar av den lokala publiken. Några kanske stör sig på att de inte kan se det som borde synas på duken. Men framförallt är mitt intryck är att det ser fruktansvärt illa ut i sändningen. Så håll dig helst borta från projektorljuset.

8. Berätta gärna om det du visar

Vanligen tjänar alla på att du åtminstone med några ord nämner vad det är du visar. Det gäller oavsett om förevisar ett fysiskt föremål, en tabell, ett fotografi, eller en video. För blinda och synskadade är detta naturligtvis en nödvändighet, såvida dom inte har en syntolk att tillgå. Även om det finns syntolkar är det faktiskt så att väldigt många seende tittare bara lyssnar. Så är definitivt fallet för dom som väljer att ladda ner föreläsningen som enbart en ljudfil.

Förhoppningsvis lämnar du någon slags dokumentation efter dig. Kanske föreläsningsbilderna i form av filer eller publicerade på presentationsdelningstjänster, som till exempel Slideshare. Om du gör det, se då till att berätta om var dokumentationen finns, så vet dom som inte var med på plats hur dom skall göra för att få reda på mer om det du föreläste om. Och om du publicerat något på webben innan din föreläsning, jag då kan ju nätpubliken direkt ladda ner det dom vill ha.

9. Tänk på nätpubliken

Även i Sverige har det börjat arrangeras seminarier där livetittarnas engagemang och interaktion är en viktigt del av mötet. Man pratar ibland om ”bakkanaler”, alltså konversationskanaler bakom scenen. Eller egentligen i ”internetmolnet” runt det fysiska mötesrummet.

I dom här bakkanalerna deltar både publiken på plats och dom som tittar via webben. Det kan vara frågan om twittrande, facebookchattande, ja till och med meta-livesändningar. Bakkanalerna kan vara förberedda av mötesarrangören, eller uppstå spontant bland tittarna.

Precis som en föreläsare kan bjuda in till frågor under eller efter en traditionell föreläsning, kan du göra motsvarande med nätpubliken. Då måste det naturligtvis finnas ett sätt för dig att från nätet fånga upp de frågor som ställs, och kommentarer som fälls. Få föreläsare kan hålla en engagerande presentation samtidigt som dom håller koll på bakkanalerna. Alltså krävs det som regel hjälp från en eller flera nätmoderatorer.

Efter din föreläsning kan du som regel söka upp vad nätpubliken sa och gjorde. Det är ett ypperligt tillfälle att i lugn och ro svara på frågor, komma med förtydliganden och egna reflektioner.

10. Lär med och av andra liveföreläsare

Det går alltid att göra bättre. Kanske gör du ett misstag som andra föreläsare kan undvika bara du berättar det för dom. Eller så har du hittat på ett fantastiskt knep som du gärna delar med dig av. Det finns säkert fler och bättre tips än dom jag tog upp här.

Hör gärna av dig! Med frågor, idéer, erfarenheter och andra kommentarer. Häng på, utveckla föreläsningskonsten i livesändningssammanhang.

Kan man titta live i mobilen eller surfplattan? [uppdaterad]

Posted by Richard Gatarski on Sep 29, 2011 in Blogg, Tips | 0 comments

Vi blir allt mobilare. Och därmed vill man livesända video på ett sätt så att tittarna kan följa evenemanget i sin mobiltelefon eller på sin surfplatta. Hur gör man för att tittarna skall se sändningen i tex sin iPhone eller iPad? Som regel går det bra, bara man tänker på några saker.

[Det här inlägget publicerades ursprungligen 2011-09-29 och har uppdaterats flera gånger, senast 2012-03-22]

Här använder jag som exemepel Bambuser, en livestreamingtjänst som många använder för sina sändningar. Normalt bäddar man då med en så kallad ”embedkod” in sin kanals ”bambuserspelare” på sin webbplats.

Liknande upplägg som beskrivs här gäller för andra streamingtjänster (Content Delivery Networks, CDN:er) som Livestream, Ustream, Justin.tv, Bitgravity, Qbrick, etc. Då är det andra saker att tänka på. Men även hos dom går det att trixa till lösningar som fungerar för flertalet mobila plattformar.

Välj rätt livespelare

Fram till ganska nyligen använde man oftast livespelare som byggde på Adobe Flash och bäddades in med så en kallad <object>-kod. Flash är långsamt under avveckling och stöds till exempel inte alls under iOS (iPhone och iPad). Sedan hösten 2011 erbjuder Bambuser en beta ”HTML player embed”, som bland andra fördelar anpassar sig till tittaterns plattform (tex en iPad eller en eeePad Transformer). Eftersom den spelaren inte är officiellt supportad finns det en liten risk att den kan krångla, men hittills har det fungerat mycket bra för oss. Exempel på hur koden kan se ut:

<iframe src=”http://embed.bambuser.com/channel/westreamu” width=”320″ height=”276″ frameborder=”0″></iframe>

Om du använder Bambuser så byter du helt enkelt ut ”westreamu” mot ditt kanalnamn. Beroende på hur din webbplats är inställd finns det en risk att du av säkerhetsskäl inte kan använda <iframe> (eller <object> heller för den delen). Bloggar på wordpress.com kan som regel inte använda sig av den typen av embedkoder (med undantag för embeds från stora välkända tjänster som YouTube). Du måste du i stället nöja dig med en länk till sändningen på Bambusers webbplats (eller motsvarande CDN).

Sprid rätt länkar

Om du har skapat en egen webbsida, och där bäddat in en livespelare som fungerar för alla plattformar, då är det naturligtvis länken till den sidan som du och andra skall sprida/dela vidare. Men om du av olika skäl inte kan ha en egen spelarsida, då erbjuder naturligtvis streamingleverantören (CDN) flera alternativ, inklusive mobilanpassade specialsidor.

Beroende på CDN kan det också vara så att det finns en länk som gäller flera sändningar som hör till ett sändningstillfälle, eller att det skapas en ny unik länk för varje sändning inom ett sändningstillfälle. Exempel på det senare är att om det blir ett avbrott i Bambuser, då skapas det en ny länk till sändningen. Exempel på en sådan unik länk är http://bambuser.com/v/2008230. Avbrott kan det bli av tekniska skäl (någon drar ut en kabel), eller som en del i produktionen (man bryter för paus). Sprider du en sådan länk är risken stor att intresserade livetittare hamnar i ett tidigare sänt avsnitt, i stället för själva livesändningen.

Vill du vara säker på att bambusertittare skall kunna följa själva livesändningen och eventuellt via sin mobil, då ska du länka till din bambuserkanal. Mer om varför senare i det här inlägget, men så här kan det se ut:

Du kan också se sändningen på http://bambuser.com/channel/westreamu

Jag valde i exemplet att skriva ut länken som en länk, i stället för att skriva tex ”Du kan också se sändninge på Westreamus bambuserkanal”. Nackdelen med det senare är att man inte ser kanalens namn, något som är bra i vissa delningstjänster.

Alternativt kan du skapa ett ”event” inom din bambuserkanal, och länka till eventet. Eftersom sändningen då landar på din eventsida hos Bambuser, och där används HTML-spelaren (se ovan), så kommer sändningen anpassas till tittarens plattform.

Streama rätt videoformat

Det här gäller den som producerar och sänder, inte dig som bara skall visa en livesändning som någon annan (tex Westreamu) producerar. Beroende på produktionslösning kan producenten välja ett eller flera format på den liveström man sänder. Likaså kan man ibland välja att sända flera olika strömmar med anpassade format och videokvalitéer. Till exempel en ström för HD på persondatorer och en för SD på iPhone. Låt mig för enkelhets skull säga att i nuläget är h.264 vanligtvis det som dom flesta plattformar klarar av att visa.

Tänk också på att det ofta är så att streamingleverantören (CDN) bara skickar din ström vidare. Så om du väljer att sända med en bitrate på 2 Mbs, då måste tittaren ta emot 2 Mbs. Kanske inte så populärt hos dom som har ett månadstak på sin mobila bredbandsförbrukning. Och även om många har bredband, så är dom inte alltid så breda.

Lite om tekniken bakom

Det finns ingen helt plattformsoberoende teknik. I stället erbjuder marknaden många olika lösningar för livesändningar. MobiZoft beskriver på ett utförligt sätt de tekniska utmaningarna i sin rapport ”Om mobil-TV”.

Den idag vanligaste tekniken för livestreaming bygger på Flash. Dess största plattformsbegränsning är att stöd för Flash helt saknas i iOS (iPhone/iPad) och många mobiltelefoner. Dock fungerar Flash hyfsat from Android 2.1 till åstminstone 4 (Ice Cream Sandwich), men det beror på hur apparattillverkaren implementerat Android, medföljande webbläsare och appar. Adobe, som ”äger” äger Flash, har dessutom beslutat att vare sig vidareutveckla eller supporta Flash för Android.

Det finns i huvudsak två strategier för att bli så plattformsoberoende som möjligt. Dels kan man utnyttja en streamingleverantör som ”transkodar” om till de alla plattformar som skall stödjas. Dels kan man säkerställa att tittarna kan ladda ner insticksprogram/appar som tar emot det man sänder. Under utveckling är också HTML 5, som bland vissa bedömare skall lösa detta med plattformsberoende. Än så länge är det dock ingenting som lär ske de närmaste åren. Steffen T. Christensen (CTO och co-founder på 23 Company) redogjorde kort för sin syn på den tekniska utvecklingen under seminariet ”Internet och öppen video” 2012-03-21 (se livesändningsarkivet på bambuser.

I praktiken innebär denna flora (eller djungel) att man i varje enskilt skall får väga för- och nackdelar mot varandra. Och naturligtvis ta hänsyn till kostnaden, för såväl tittare som den som sänder.

Än så länge väljer våra uppdragsgivare oftast att sända via Bambuser, som huvudsakligen baseras på Flash. Men Bambuser har redan idag gott stöd för flera plattformar, och levererar automatiskt rätt videoformat till tex en iPad. Det innebär att majoriteten av alla mobila internetsurfaren kan titta på bambusersändningar utan att behöva installera några tillägg. Dock kan brukar Bambusers mobilanpassade videoström vara av något sämre upplösning än den vi sänder i.

Powerpoint i (livesänd) webbtv

Posted by Richard Gatarski on Aug 30, 2011 in Blogg, Tips | 0 comments

Westreamu har valt att designa en produktionslösning där föreläsarnas presentationsmaterial (ex från Powerpoint) på ett snyggt sätt livemixas direkt in i videon. Det underlättar för mobila tittare, stödjer interaktiva och multimediala föreläsningar samt kräver inte att talaren förbereder något speciellt.

Westreamu har ambitionen att våra tjänstar skall medföra minimala krav på de arrangemang vi sänder och dokumenterar. Föreläsare skall därför kunna använda sina datorer och sina presentationsverktyg utan några speciella förberedelser. De skall också kunna göra ändringar i sista minuten. Men, de får gärna utforma bilderna så att de blir användbara även i en upplösning med höjden 480 pixlar (som i exemplet här till vänster, klicka på bilden). Förutom att den tydligheten egentligen är ett krav för att hela publiken i en normal lokal skall kunna se vad som visas på duken, så kan i princip alla smartphones visa video med den upplösningen.

För föreläsare innebär en livesändning flera saker utöver det som är viktigt att tänka på när hela publiken finns i samma lokal. Se vidare Tio tips till föreläsare som vill lyckas i en livesändning. I den här genomgången koncentrerar vi oss på det som rör själva presentationsmaterialet.

Bra presentationsmaterial behövs

För oss som producerar video live är bra presentionsmaterial en dröm. Ett önsekmål som tyvärr alltför sällan blir verklighet. Bra material behöver inte vara producerat av dyra professionella designers. Det går bra att göra själv – om man tänker på vad man skapar.

I dagligt tal säger man ofta ”Powerpoint”, förmodligen eftersom Microsofts presentationsprogram med samma namn är den vanligast förekommande programvaran när föreläsare skall visa bilder på duken. Men vi skall inte glömma liknande verktyg i OpenOffice eller Google Docs. Och framförallt inte Keynote, Apples motsvarighet.

Vanligt är också att talare använder datorprojecerade bilder på samma sätt som på en OH-projektor, underförstått stillbilder. Det hörs också allt fler kritiska röster mot slentrianmässigt powerpointande. Professor Edward Tufte pekar på hur det till och med inverka negativt på hur föreläsare lägger upp sina presentationer.

Samtidigt börjar allt fler skapa mer dynamiska presentationer med animationer, ljud och video. I bästa fall där föreläsaren skickligt interagerar med sitt material. MS-Powerpoint och Apple Keynote stödjer detta sedan flera år. Men förmodligen är Prezi det mest revolutionerande verktyget, som leder utvecklingen när det gäller interaktiva presentationer.

Många föreläsare använder en datorpojektor på ett bra sätt. Framförallt därför att materialet de visar stödjer, förstärker eller kompletterar resten av framförandet. Dessutom inser en vettig presentatör att publiken måste kunna ta del av den information som är viktig. Alltså undviker man att klistra in en massa texter, tabeller, och diagram som är oläsbara mer än tre meter ifrån duken. Garr Reynolds och hans blogg Presentation Zen bjuder massor av inspiration till föreläsare som vill utveckla sin kompetens inom området.

Tyvärr är det fortfarande så att den stora majoritetens presentationsbilder inte är speciellt genomtänkta. I de fallen är det viktigare att ordna till bra presentationsmaterial, än att fundera på hur de fungerar i webbtv, livesänt eller ej.

Ett specialfall är när man ser på presentationsmaterialet som en form av dokumentation. ”Det går inte att läsa det här på duken, men ni får bilderna sen”. Jaha. Varför visa dom då? Skilj på presentation och dokumentation. Det senare skall man kunna ta del av separat, och har inte speciellt mycket med föreläsningen att göra.

Vi försöker göra så bra det går, även i de fall presentationsmaterialet inte är optimalt. Samtidigt stödjer vi, och är förberedda på, den utveckling när föreläsare i allt högre utsträckning utnyttjar hela kraften i en dynamisk, audiovisuell och interaktiv föreläsning.

Video versus skärmar

I de flesta situationer kan en föreläsare idag förvänta sig att lokalens datorprojektor klarar en upplösning på 1024×768 pixlar. Förhållandet mellan höjd och bredd är då 4:3 (eller 1,33 om men så vill). Det formatet verkar än så länge dominera på föreläsardukarna. Samma fina kvalité erbjuds dock inte alltid när det gäller webbtv. Speciellt inte i mobila sammanhang, vilket är viktigt om man som vi tror mycket på den utvecklingen.

I traditionell television var just 4:3 det ursprungliga formatet. I svensk TV innebar det en vertikal upplösning på 576 så kallade linjer (NTSC har 480 linjer). Lätt förenklat kallas den TV-upplösningen för SD (Standard Definition). Numera är det bredbild, dvs 16:9, som är populärt. Man pratar också om High Definition (HD 720p med pixlars höjd, respektive Full HD som är 1080p).

Högre videoupplösning ger bättre bild, men kostar kraft, bandbredd och hårddisk. Det vill säga kräver kraftfullare datorer, både för att producera och visa videon, Och resultatet kräver mer utrymme på internet och i datorn. Lätt förenklat innebär en fördubblad bildkvalite mer än ett fyrdubblat resursbehov. Och tyvärr är resurserna inte alltid oändliga.

Utan tvekan har mobilt videotittande blivit en succé. iPhone 4 har idag marknadens bästa mobilskärm, med en vertikal upplösning på 640 pixlar. Dom flesta andra smartphones erbjuder runt 480 pixlar. Surfplattor erbjuder som regel bättre upplösning, tex skärmen på en iPad 2 är 1024×768.

Så, för att balansera resurserna med tittarnas (mobila) krav, förespråkar vi att föreläsare utformar sitt material så att det fungerar i en upplösning på 640×480 pixlar (4:3) eller 864×480 (16:9). Om presentationsverktyget inte erbjuder provtitt i den upplösningen, så kan man spara en bild och förminska den i något bildbehandlingsprogram.

Dela mera!

Det kan inte ha undgått någon att folk gillar att dela med sig av sådant de ser på internet. I de allra enklaste fallen skickar man vidare en länk till den sidan där, i det här fallet, videon finns. Men ofta uppstår de riktigt stora värdena när människor kan använda bara en del av en video och skicka den vidare. Till exempel genom att klippa ut ett avsnitt där man själv ställer en fråga till föreläsaren och får ett, mer eller mindre, bra svar. Eller när man vill kombinera delar från olika filmer och mixa ihop en ny video.

Bland annat för att underlätta den typen av videodelning är vår produktionslösning utformad så att allt vi sänder och spelar in från ett arrangemang hamnar i en enda video. Ett annat skäl är att vi vill minimera behovet av dyr och tidskrävande efterproduktion. Naturligtvis kan vi om så önskas fånga mer än så, men det är en behovs- och kostnadsfråga.

Presentationer och webbtv

Det finns i grunden fem metoder för att bildmässigt kombinera en föreläsare med dennes presentationsmaterial i webbtv-sammanhang. I princip kan alla metoder användas såväl under såväl livesändning som för webbtv på begäran (eng. on demand). Dock påverkar valet vilken teknik man måste använda för produktion respektive distribution. Vi förespråkar den metod som visar föreläsaren och dennes presentationsmaterial bredvid varandra (metod 4) i listan nedan.

Översiktligt är metoderna, från enklast till svårast rent tekniskt:

materialet visas med föreläsaren
materialet varvas med föreläsaren
materialet läggs under föreläsaren
materialet projiceras bredvid föreläsaren
materialet är skild från föreläsaren

Materialet visas med föreläsaren. I det allra enklaste fallet fångar kameran helt enkelt både föreläsaren och duken där bilderna visas. Tyvärr blir resultatet inte alltid så lyckat. Dels kan det vara svårt/omöjligt för kameran att rent ljusmässigt kombinera det som visas på duken med föreläsaren. Som regel krävs det därför en extra stark ljuskälla på föreläsaren. Dels måste kameravinkeln optimeras med båda objekten i åtanke. Extra knepigt i de fall föreläsaren rör på sig.

Materialet varvas med föreläsaren. En annan enkel lösning är att helt enkelt visa antingen föreläsaren, eller dennes material. Växlingen görs genom att vrida kameran mellan objekten, eller genom att ha en produktionslösning som stödjer flera kamerakällor. En kamera för föreläsaren och en kamera för presentationsmaterialet. Det kan ofta fungera bra, men i många fall vill tittaren se båda objekten samtidigt. Speciellt när föreläsaren uppehåller sig vid samma bild en längre stund. Och om föreläsaren dynamiskt interagerar med sitt material, kanske i ett högt tempo, ja då blir det rent av omöjligt för bildproducenten att hänga med i svängarna.

Materialet läggs under föreläsaren. En vanlig lösning på problematiken är därför att fälla in föreläsarens ansikte i en liten ruta som visas ovanpå dennes material. Även här måste man ha någon form av bildmixer. Tyvärr blir resultatet inte så snyggt. En oänskad bieffekt är också att föreläsaren döljer delar av materialet. I en del fall kan man kompensera detta genom att under gång variera placering och storlek på föreläsarbilden.

Materialet projiceras bredvid föreläsaren. Vi har valt att låta materialet uppta den större delen av bildytan och på ena sidan komplettera med en liten bild på föreläsarens ansikte. Storleken på respektive objekt, och hur de placeras relativt varandra, bestämmer bildproducenten från fall till fall. Den här lösningen kräver i princip att man sänder i 16:9, och blir bäst om föreläsarmaterialet är i 4:3. För att åstadkomma detta, på ett grafiskt tilltalande sätt, krävs speciell produktionsutrustning och kraftfulla datorer. Inget oöverstigligt hinder, men ett steg ifrån att sända från en enkel laptop med en webbkamera.

Materialet är skild från föreläsaren. Slutligen kan man välja att distribuera föreläsaren och dennes material i helt separata kanaler. Flera leverantörer erbjuder olika lösningar för detta. Man använder ofta termen ”synkroniserad powerpoint” för att beskriva metoden. I praktiken sänder/visar man då videon för sig, kompletterat med en visning av föreläsarmaterialet i ett separat fönster. Den här metoden kräver speciella applikationer som tittarna måste ha, eller installera, i sina datorer. Som regel fungerar dessa inte för tittare som vill se i smartphonen eller på surfplattan. Ett annat krav är att materialet leverereas till bildproducenten i förväg. Denne kan då växla bilderna synkront med att föreläsaren talar till dem. Som regel tillåter tekniken inte att materialet innehåller vare sig ljud, animationer, eller video. Å andra sidan är det en cool gimmick att tittaren efteråt kan bläddra fram till önskad sida i föreläsarens presentation, och börja spela upp videon som hör till just den bilden.

Tänk på textarna när du manustalar

Posted by Richard Gatarski on Dec 16, 2010 in Blogg, Tillgänglighet, Tips | 1 comment

Vad kan man som föreläsare på scen göra för att ge dom som livetextar/skrivtolkar bästa möjliga förutsättningar? Den frågan intresserar mig speciellt, eftersom jag själv är professionell talare. En självklar sak är att inte prata för fort. Men det finns mer att tänka på. Som dessutom är bra för alla!

I tisdags hade vi förmånen att få hjälpa till med livetextningen av Folkbildningsförbundets konferens Forum Civila samhället. Själva videosändningen sköttes av SocialVideo. Även denna gång var det proffsiga Maria Westin (Svensk Medietext) och Terese Turunen (Tolk & Text Stockholm) som i direktsändning skrev undertexter för brinnande livet.

[Uppdatering: Livetextning är alltså när någon, ofta en professionell skrivtolk, i realtid textar det som sägs och de resulterande remsorna med undertext i realtid läggs på videobilden. För mer info se vår sida om textning. Fördelen med livetextning, jämfört med traditionell så kallad svensktextning som görs efter videoinspelningen, är ju att döva och hörselskadade kan vara delaktiga i en livesändning.]

Även jag var på plats, delvis för att hjälpa till och hålla ett öga på tekniken. Men framförallt ville jag passa på och lära mig ännu mer om saker att tänka på när man livetextar (eller gör direktsänd undertextning som det nog heter på gammelsvenska).

Även om skrivtolkar är magiskt snabba, så kan man ju lätt räkna ut att dom blir chanslösa när det sprutar ord från föreläsaren. Dessutom verkar det som att vissa talare och situationer skapar för stora utmaningar. I tisdags blev det så när Nyamko Sabuni läste högt från ett manus.

Statsrådet Nyamko Sabuni var inbjuden att hålla ett anförande om politiken för det civila samhället, samt diskutera dess roll. Under Sabunis anförande, som varade cirka 20 minuter, pratade hon inte speciellt fort. Däremot märkte jag rätt snart att Marie och Terese hade problem. De meningar vår jämställdhetsminister läste upp var ofta långa och krångliga.

Senare, under paneldiskussionen talade Sabuni fritt, då lös det av både engagemang och hjärta. Det blev också mycket lättare för skrivtolkarna. Men när hon läste upp anförandet från ett pappersmanus, då blev det ofta stopp i textningen. Skrivtolkarna gjorde sitt bästa att hänga med. Så snabba var dom att webbtekniken vi använde faktiskt började hicka. det blev liksom kö när texten fastnade på väg ut till videon.

Det är ju en gammal sanning att det är skillnad på att skriva manus för tyst läsning och talad uppläsning. Och man bör ju öva, öva, och öva uppläsningen innan man går live. Men det är ju inte alltid man hinner med det. Så även om man filar på formuleringarna för att få dom korrekt politiskt formulerande, hjälpte det i det här fallet inte för den döva publiken. Dom fick inte ens hälften. Jag har bett departementet att få manuset, det kan ju alla läsa. Men ännu har jag inte fått någon respons från Rosenbad.

Några av de andra talarna läste också från någon slags manus, fast mer diskret och mer levande. I deras fall, tex Ellen Tejle om Civilsamhället i framtiden (video), var det både lättare för livetextarna och roligare för åtminstone mig som lyssnare. Nyamko Sabunis tydliga pappersvändade gav mig i alla fall en idé, som jag utvecklar i Tillgängligare tal med teleprompter (inte publicerat ännu).

Sammanfattningsvis. Tänk på textarna när du manustalar! Inga långa och komplicerade meningar. Gör ofta en kort paus, speciellt om du tenderar att prata fort (speciellt riktat till mig själv ;). Det blir faktiskt bättre för alla, inte bara för skrivtolkar, döva- och hörselskadade.

Här nedan kan du se Nyamko Sabunis anförande i sin helhet, med de oredigerade textremsor som skrivtolkarna hann få till. Problemen börjar märkas efter 50 sekunder. Klicka på CC-symbolen nere till höger i videospelaren för att slå på texten.

Samla er webbtv på en sida

Posted by admin on Okt 18, 2010 in Blogg, Tips | 0 comments

Det är smidigt att samla de videoprogram man publicerar i en speciell avdelning. Antingen inom den egna webbplatsen eller på en speciell domän. Då vet besökare vart de skall ta sig för att titta, såväl live som ondemand.

En sådan avdelning, som alltså kan ligga på en annan (sub)domän än hemsidan, hindrar naturligtvis inte att enskilda inslag också visas på andra sidor inom den egna sajten. Och om filmerna sedan ligger på YouTube, 23Video, Vimeo, Blip, Bambuser, Qbrick eller någon egen videotjänst spelar mindre roll. Här handlar det om enkelhet för besökarna.

När det gäller tillgänglighet är vår erfarenhet att YouTube erbjuder det bästa och mesta stödet. 23Video har bra stöd för dolda undertexter, medan Blip stödjer dold undertextning men inte lika snyggt. Videospelaren JW Player stödjer såväl dold undertextning som syntolkning (audio description). Tjänsten Universal subtitles kan användas både för att skapa undertexter, och visa dem på i princip vilken webbvideo som helst.

Själva visningen inom den egna webbplatsen löser man lätt genom att bädda in en kodsnutt från videodelningstjänsten (se tex Bädda in videoklipp från YouTube). Vi hjälper naturligtvis till med att ta fram embedkoder i de fall att våra uppdragsgivare inte kan eller vill.

Kalla gärna sidan för ”webbtv”

Man kan ju tänka sig alla möjliga kreativa namn på videohörnan, som /tuben, /video, /filmer, /rullen och så vidare. Samtidigt börjar ordet ”Play” kännas ganska rätt i Sverige, inte minst om man vill låna in lite modern terminologi från dom stora kanalerna som SVT, TV4 och Kanal5. Dock är det enklare att söka på ”webbtv”, eftersom ”play” träffar på allt möjligt annat.

Det verkar dessutom som att begreppet ”webbtv” (samt alternativa skrivningar som ”WebbTV” och ”webb-tv”) är vanligt förekommande. Webbtv är alltså populärt och bekgripligt för dom flesta, inte minst eftersom många tidningar använder det begreppet.

En del av webbadressen

Valet webbtv, Play eller något annat är till stor del en strategisk smaksak, liksom hur avdelningen skall inordnas i den egna webbplatsen och dess domännamn. BBC i Storbritannien har valt att kalla sin akrivspelare för iPlay, och lagt den på adressen www.bbc.co.uk/iplayer. Både SVT och TV4 har valt egna domäner, dvs svtplay.se respektive tv4play.se. SVT styr också om adresserna play.svt.se och svt.se/play till svtplay.se. För många kanske det är onödigt att registrera en helt ny domän. Så för enkelhetens skull rekommenderar vi att man lägger avdelningen på adressen dindomän.se/webbtv.

Även om en del webbpubliceringssystem (aka CMS) inte direkt tillåter att man lägger upp en adress som dindomän.se/webbtv, så brukar dom flesta system stödja så kallad omdirigering. Det vill säga att adressen dindomän.se/webbtv styrs om till en tillåten adress (ex dindomän.se/undersida/sida=212?kodord). Alternativt kan man använda någon domännamnsförkortare, som TinyURL.com, där du kan ange en ”custom alias”. Resultatet blir då exempelvis tinyurl.com/odafrukost.

Sammanfattningsvis, en enkel, begriplig och kort webbadress underlättar för alla intresserade att hitta både livesändningar och arkivet. Liksom att sprida budskapen om dem.

Lägg livefönstret smart

Det kan vara smart att bädda in livespelaren direkt på ingångssidan, tex dindomän.se/webbtv. Om intresserade i all hast surfar in för att titta på en direktsändning, då underlättar det ju om dom kommer rätt direkt. Samtidigt är det vettigt att på ingångssidan länka till tidigare livesändningar och övrigt arkiverad material som folk kan titta på när dom vill.

I vissa fall kan det vara lämpligt att lägga livespelaren direkt på hemsidan, det vill säga dindomän.se. Men då vill det till att man verkligen vill flagga för sin livesändning. Tänk dock på att besökare som efteråt vill hitta livesändningen kanske inte hittar den om den enda adress dom har är den till er hemsida.

Om man planerar att ständigt ha en livesändning igång, då kan det faktiskt vara försvarligt att publicera den på adressen live.dindomän.se eller dindomän.se/live. För dom flesta av våra uppdragsgivare är dock egna livesändningar än så länge relativt sparsamt förekommande. Så vi förespråkar generellet /webbtv som en samlingssida.

Arkivera aktsamt

I huvudsak finns det två sätt att organisera sitt arkiv, dvs tidigare sändningar och andra intressanta webbtvinslag. Antingen arbetar man med videospelare som kan samla flera videoklipp i ett spelarfönster. Eller så samlar man videoklipp som hör ihop på en egen sida, tex dindomän.se/webbtv/frukost-2010-10-17. Det senare är att föredra när det gäller tillgänglighet och vänlighet (gentemot sökmotorerna).

Det viktiga att tänka på att besökare snabbt skall hitta inte bara till den senaste sändningen, utan också till eventuella tidigare.

Exemplet Handikappförbunden

En av våra uppdragsivare har valt samla sina videofilmer på webbadressen www.handikappforbunden.se/webbtv. Där ligger antingen en aktuell livespelare, eller klipp från den senaste livesändningen samlade i ett spelarfönster. Nedanför spelaren hittar man länkar till tidigare sändningar. På separata undersidor för respektive arrangemang finns videospelare med arkivfilmer och relevant material (exempelvis en beskrivning av arrangemanget, inbjudan med tider och så vidare).

Undantaget Westreamu ShowFlow

För egen del har vi valt att ännu inte ha någon egen webbtvsida. Vi fokuserar ju på att hjälpa våra kunder att producera webb-tv live. Så tills vidare har vi samlat demoklipp från kundproduktioner på westreamu.se/showflow. Men för alla eventualiteter styr vi om westreamu.se/webbtv till vår showflowsida, ifall någon får för sig att chansa på webbtvadressen. Det gäller ju att fånga allt intresse ;)

[uppdaterad 2011-09-09]