Westreamu har valt att designa en produktionslösning där föreläsarnas presentationsmaterial (tex från Powerpoint) på ett snyggt sätt livemixas direkt in i videon. Det underlättar för mobila tittare, stödjer interaktiva och multimediala föreläsningar samt tillåter ändringar in i sista minuten.Se videon ovan för en illustration med powerpointbilder och talare kombinerat i en så kallad “double box”, där i det fallet resultatet faktiskt blir bättre på video än i “verkligheten”.

Snyggt och flexibelt

Westreamu har ambitionen att våra tjänstar skall medföra minimala krav på de arrangemang vi sänder och dokumenterar. Föreläsare skall därför kunna använda sina datorer och sina presentationsverktyg utan några speciella förberedelser. De skall också kunna göra ändringar i sista minuten.

Men, de får gärna utforma bilderna så att de blir användbara även i en webbvideo (som i exemplet här bredvid). Förutom att den tydligheten egentligen är ett krav för att hela publiken i en normal lokal skall kunna se vad som visas på duken, så kan i princip alla surfplattor och smartphones visa video med minst en upplösning på 480 pixlars höjd.

För föreläsare innebär en livesändning flera saker utöver det som är viktigt att tänka på när hela publiken finns i samma lokal. Se vidare Tio tips till föreläsare som vill lyckas i en livesändning. I den här genomgången koncentrerar vi oss på det som rör själva presentationsmaterialet och hur det med olika metoder kan bildproduceras.

Bra material är grunden

För oss som producerar video live är bra presentionsmaterial en dröm. Ett önsekmål som tyvärr alltför sällan blir verklighet. Bra material behöver inte vara producerat av dyra professionella designers. Det går bra att göra själv – om man tänker på vad man skapar.

I dagligt tal säger man ofta “Powerpoint”, förmodligen eftersom Microsofts presentationsprogram med samma namn är den vanligast förekommande programvaran när föreläsare skall visa bilder på duken. Men vi skall inte glömma liknande verktyg som Apple Keynote, Prezi, OpenOffice Impress eller Google Slides. Ofta använder talare datorprojecerade bilder på samma sätt som på en OH-projektor, underförstått stillbilder.

Det hörs också allt fler kritiska röster mot slentrianmässigt powerpointande. Professor Edward Tufte pekar på hur det till och med inverka negativt på hur föreläsare lägger upp sina presentationer. Samtidigt börjar allt fler skapa mer dynamiska och multimediala presentationer med animationer, ljud och video. I bästa fall där föreläsaren skickligt interagerar med sitt material. MS-Powerpoint och Apple Keynote stödjer detta sedan många år. Men förmodligen är Prezi det mest revolutionerande verktyget, som leder utvecklingen när det gäller interaktiva presentationer.

Många föreläsare använder en datorpojektor på ett bra sätt. Framförallt därför att materialet de visar stödjer, förstärker eller kompletterar resten av framförandet. Dessutom inser en vettig presentatör att publiken måste kunna ta del av den information som är viktig. Alltså undviker man att klistra in en massa texter, tabeller, och diagram som är oläsbara mer än tre meter ifrån duken. Garr Reynolds och hans blogg Presentation Zen bjuder massor av inspiration till föreläsare som vill utveckla sin kompetens inom området.

Tyvärr är det fortfarande så att den stora majoritetens presentationsbilder inte är speciellt genomtänkta. I de fallen är det viktigare att ordna till bra presentationsmaterial, än att fundera på hur de fungerar i webbtv, livesänt eller ej. Ett specialfall är när man ser på presentationsmaterialet som en form av dokumentation.

“Det går inte att läsa det här på duken, men ni får bilderna sen”

Jaha. Varför visa dom då? Skilj på presentation och dokumentation. Det senare skall man kunna ta del av separat, och har inte speciellt mycket med föreläsningen att göra. Vi försöker göra så bra det går, även i de fall presentationsmaterialet inte är optimalt. Samtidigt stödjer vi, och är förberedda på, den utveckling när föreläsare i allt högre utsträckning utnyttjar hela kraften i en dynamisk, audiovisuell och interaktiv föreläsning.

Video- och skärmupplösning

I de flesta situationer kan en föreläsare idag förvänta sig att lokalens datorprojektor klarar en upplösning på 1024×768 pixlar. Förhållandet mellan höjd och bredd är då 4:3 (eller 1,33 om men så vill). Det formatet verkar än så länge dominera på föreläsardukarna. Samma fina kvalité erbjuds dock inte alltid när det gäller webbtv. Speciellt inte i mobila sammanhang, men det kommer inte dröja många år innan alla mobila plattformar stödjer HD. Något vi naturligtvis redan stödjer produktionstekniskt.

I traditionell television var just 4:3 det ursprungliga formatet. I svensk TV innebar det en vertikal upplösning på 576 så kallade linjer (NTSC har 480 linjer). Lätt förenklat kallas den TV-upplösningen för SD (Standard Definition). Numera är det bredbild, dvs 16:9, som är populärt. Man pratar också om High Definition (HD 720p med pixlars höjd, respektive Full HD som är 1080p). Högre videoupplösning ger bättre bild, men kostar kraft, bandbredd och hårddisk. Det vill säga kräver kraftfullare datorer, både för att producera och visa videon, Och resultatet kräver mer utrymme på internet och i datorn. Lätt förenklat innebär en fördubblad bildkvalite mer än ett fyrdubblat resursbehov. Och tyvärr är resurserna inte alltid oändliga.

Utan tvekan har mobilt videotittande blivit en succé. I princip alla smartphones erbjuder minst 480 pixlar. Surfplattor erbjuder som regel bättre upplösning, tex skärmen på en iPad 2 är 1024×768. Man pratar också om ultrahöga upplösningar med termer som 4K och Retina display. Men, som trenden ser ut nu är det HD (720p) som dominerar, och Full HD (1280p) blir allt vanligare. Så, för att balansera resurserna med tittarnas (mobila) krav, förespråkar vi att föreläsare utformar sitt material så att det fungerar i en upplösning på 640×480 pixlar (4:3) eller 864×480 (16:9). Om presentationsverktyget inte erbjuder provtitt i den upplösningen, så kan man spara en bild och förminska den i något bildbehandlingsprogram.

Dela mera!

Det kan inte ha undgått någon att folk gillar att dela med sig av sådant de ser på internet. I de allra enklaste fallen skickar man vidare en länk till den sidan där, i det här fallet, videon finns. Men ofta uppstår de riktigt stora värdena när människor kan använda bara en del av en video och skicka den vidare. Till exempel genom att klippa ut ett avsnitt där man själv ställer en fråga till föreläsaren och får ett, mer eller mindre, bra svar. Eller när man vill kombinera delar från olika filmer och mixa ihop en ny video.

Bland annat för att underlätta videopublicering och vidare delning av klipp är vår produktionslösning utformad så att allt vi sänder och spelar in från ett arrangemang hamnar i en enda video. Ett annat skäl är att vi vill minimera behovet av dyr och tidskrävande efterproduktion. Naturligtvis kan vi om så önskas fånga mer än så, men det är en behovs- och kostnadsfråga.

Presentationer i tv

Det finns i grunden fem metoder för att bildmässigt kombinera en föreläsare med dennes presentationsmaterial i tv-sammanhang. I princip kan alla metoder användas såväl under såväl livesändning som för webbtv på begäran (eng. VOD – Video On Demand). Dock påverkar valet vilken teknik man måste använda för produktion respektive distribution. Vi förespråkar den metod som visar föreläsaren och dennes presentationsmaterial bredvid varandra i en så kallad “double box” (metod 4) i listan nedan.

Genomgången nedan är ordnad från den allra enklaste (läs minst kostsamma ;) till den mest komplicerade.

1. En kamera på allt

I det allra enklaste fallet fångar kameran helt enkelt både föreläsaren och duken där bilderna visas. Tyvärr blir resultatet inte alltid så lyckat. Dels kan det vara svårt/omöjligt för kameran att rent ljusmässigt kombinera det som visas på duken med föreläsaren. Som regel krävs det därför en extra stark ljuskälla på föreläsaren. Dels måste kameravinkeln optimeras med båda objekten i åtanke. Extra knepigt i de fall föreläsaren rör på sig.

2. Växla mellan föreläsare och bilder

En annan enkel lösning är att helt enkelt visa antingen föreläsaren, eller dennes material. Växlingen görs antingen genom att vrida kameran mellan objekten, eller genom att ha en produktionslösning som stödjer flera kamerakällor. En kamera för föreläsaren och en kamera för presentationsmaterialet. Det kan ofta fungera bra, men i många fall vill tittaren se båda talaren och dennes bilder samtidigt. Speciellt när föreläsaren uppehåller sig vid samma bild en längre stund. Och om föreläsaren dynamiskt interagerar med sitt material, kanske i ett högt tempo, ja då blir det rent av omöjligt för bildproducenten att hänga med i svängarna.

3. Föreläsare ovanpå bilderna

En vanlig lösning på problematiken är därför att fälla in föreläsarens ansikte i en liten ruta som visas ovanpå dennes material. Även här måste man ha någon form av bildmixer. Tyvärr blir resultatet inte så snyggt. En oänskad bieffekt är också att föreläsaren döljer delar av materialet. I en del fall kan man kompensera detta genom att under gång variera placering och storlek på föreläsarbilden.

4. Föreläsare bredvid bilderna

Vi har valt att låta materialet uppta den större delen av bildytan och på ena sidan komplettera med en liten bild på föreläsarens ansikte. Denna metod blir allt vanligare och kallas i broadcastsammanhang för “double box”. Storleken på respektive objekt, och hur de placeras relativt varandra, bestämmer bildproducenten från fall till fall.

Den här lösningen kräver i princip att man sänder i 16:9, och blir bäst om föreläsarmaterialet är i 4:3. Men, naturligtvis fungerar andra höjd/bredd-förhållanden. För att åstadkomma detta, på ett grafiskt tilltalande sätt, krävs speciell produktionsutrustning och kraftfulla datorer. Inget oöverstigligt hinder, men ett stort steg ifrån att sända från en enkel laptop med en webbkamera.

5. Separata bildströmmar

Slutligen kan man välja att distribuera föreläsaren och dennes material i helt separata kanaler. Flera leverantörer erbjuder olika teknsika lösningar för detta. Man använder ofta termen “synkroniserad powerpoint” för att beskriva metoden. I praktiken sänder/visar man då videon för sig, kompletterat med en visning av föreläsarmaterialet i ett separat fönster.

Den här metoden kräver ibland speciella applikationer som tittarna måste ha, eller installera, i sina datorer. Annars fungerar dessa för tittare som vill se i smartphonen eller på surfplattan. Ett annat krav brukar vara att materialet leverereas till bildproducenten i förväg. Denne kan då växla bilderna synkront med att föreläsaren talar till dem. Som regel tillåter tekniken inte att materialet innehåller vare sig ljud, animationer, eller video.

Å andra sidan är det kanske en cool gimmick att tittaren efteråt kan bläddra fram till önskad sida i föreläsarens presentation, och börja spela upp videon som hör till just den bilden. Fast, det kan man även lösa om produktionsmetod 4 använts.

Redigeringar:
2011-08-30: Ursprunglig version
2014-10-30: Uppdaterat vad gäller upplösning och länkar till olika presentationsverktyg
2015-01-30: Lade till innehållsförteckning och några smärre text/rubrik-ändringar.