Vad kan man som föreläsare på scen göra för att ge dom som livetextar/skrivtolkar bästa möjliga förutsättningar? Den frågan intresserar mig speciellt, eftersom jag själv är professionell talare. En självklar sak är att inte prata för fort. Men det finns mer att tänka på. Som dessutom är bra för alla!

I tisdags hade vi förmånen att få hjälpa till med livetextningen av Folkbildningsförbundets konferens Forum Civila samhället. Själva videosändningen sköttes av SocialVideo. Även denna gång var det proffsiga Maria Westin (Svensk Medietext) och Terese Turunen (Tolk & Text Stockholm) som i direktsändning skrev undertexter för brinnande livet.

[Uppdatering: Livetextning är alltså när någon, ofta en professionell skrivtolk, i realtid textar det som sägs och de resulterande remsorna med undertext i realtid läggs på videobilden. För mer info se vår sida om textning. Fördelen med livetextning, jämfört med traditionell så kallad svensktextning som görs efter videoinspelningen, är ju att döva och hörselskadade kan vara delaktiga i en livesändning.]

Även jag var på plats, delvis för att hjälpa till och hålla ett öga på tekniken. Men framförallt ville jag passa på och lära mig ännu mer om saker att tänka på när man livetextar (eller gör direktsänd undertextning som det nog heter på gammelsvenska).

Även om skrivtolkar är magiskt snabba, så kan man ju lätt räkna ut att dom blir chanslösa när det sprutar ord från föreläsaren. Dessutom verkar det som att vissa talare och situationer skapar för stora utmaningar. I tisdags blev det så när Nyamko Sabuni läste högt från ett manus.

Statsrådet Nyamko Sabuni var inbjuden att hålla ett anförande om politiken för det civila samhället, samt diskutera dess roll. Under Sabunis anförande, som varade cirka 20 minuter, pratade hon inte speciellt fort. Däremot märkte jag rätt snart att Marie och Terese hade problem.  De meningar vår jämställdhetsminister läste upp var ofta långa och krångliga.

Senare, under paneldiskussionen talade Sabuni fritt, då lös det av både engagemang och hjärta. Det blev också mycket lättare för skrivtolkarna. Men när hon läste upp anförandet från ett pappersmanus, då blev det ofta stopp i textningen. Skrivtolkarna gjorde sitt bästa att hänga med. Så snabba var dom att webbtekniken vi använde faktiskt började hicka. det blev liksom kö när texten fastnade på väg ut till videon.

Det är ju en gammal sanning att det är skillnad på att skriva manus för tyst läsning och talad uppläsning. Och man bör ju öva, öva, och öva uppläsningen innan man går live. Men det är ju inte alltid man hinner med det. Så även om man filar på formuleringarna för att få dom korrekt politiskt formulerande, hjälpte det i det här fallet inte för den döva publiken. Dom fick inte ens hälften. Jag har bett departementet att få manuset, det kan ju alla läsa. Men ännu har jag inte fått någon respons från Rosenbad.

Några av de andra talarna läste också från någon slags manus, fast mer diskret och mer levande. I deras fall, tex Ellen Tejle om Civilsamhället i framtiden (video), var det både lättare för livetextarna och roligare för åtminstone mig som lyssnare. Nyamko Sabunis tydliga pappersvändade gav mig i alla fall en idé, som jag utvecklar i Tillgängligare tal med teleprompter (inte publicerat ännu).

Sammanfattningsvis. Tänk på textarna när du manustalar! Inga långa och komplicerade meningar. Gör ofta en kort paus, speciellt om du tenderar att prata fort (speciellt riktat till mig själv ;). Det blir faktiskt bättre för alla, inte bara för skrivtolkar, döva- och hörselskadade.

Här nedan kan du se Nyamko Sabunis anförande i sin helhet, med de oredigerade textremsor som skrivtolkarna hann få till. Problemen börjar märkas efter 50 sekunder. Klicka på CC-symbolen nere till höger i videospelaren för att slå på texten.